Neil island

Detta inlägg blir tyvärr lite kort p.g.a. tidsbrist. Men efter Havelock Island for vi alltså till Neil Island, en liten ö kanske en timme från Havelock. På Neil fanns väldigt lite turister, så det rådde en ganska shanti-stämning där.

Först for vi till ett litet hostell vid stranden. Efter en natt bestämde vi oss för att byta ställe. Orsaken var mögel - våra dynor och madrass var helt svartfläckiga och det luktade gammalt förråd. Det var ganska synd för ägaren var en söt gubbe.

Dom tre andra nätterna var vi på ett mysigt backpacker ställe som ägdes av en fransk kvinna och hennes indiska sambo/man. Där gick hundar, katter och höns omkring på gården, och det var ganska gemytligt. Och billigt! Vi betalade bara ca 4 euro för vår hydda (ingen kanankoppi). Latte eller hydda, vad väljer du?

Anyway, vi gjorde bokstavligen ingenting på Neil. Vi såg Natural Bridge, den enda sevärdheten på Neil. Och en fin solnedgång. Åkte tillsammans med två tyskar och se på den, bara fyra personer på en skoter. Vi drack också många goda fruktjuicer och mangolassin.

Allt sku ha vari väldigt bra om det inte varit för alla stackars gatuhundar. Det fanns massvis av dem på Havelock och Neil - smala och hungriga små hundar. Nanne tyckte jättesynd om dem (och Fanny också). 

Ja nyt lyhyt käännös ;)

Eli Havelock-saaren jälkeen suuntasimme Neil saarelle. Neil oli pieni ja rauhallinen paikka. Vietimme ensimmäisen yön sympaattisen intialaismiehen omistamassa rupusessa majassa, jonka katto oli tehty palmunlehdistä. Patja oli aivan homeinen, ja tyynyt haisivat vanhalle varastolle (olivat myös homeessa). Emme kuitenkaan halunneet vaihtaa paikkaa samana iltana, joten nukuimme homeessa. 

Seuraavana päivänä annoimme miehelle rahat käteen ja muutimme parempaan majaan, jonka omisti ranskalais-intialainen pariskunta. Tiput, kanat, koirat, kissat ja vanhat, hyvin ruskettuneet ranskalaiset reissuruunat juoksentelivat pihalla vapaina.  Ihastuimme pieneen mökkiimme, eikä torakoitakaan näkynyt.

Seuraavana päivänä lähdimme etsimään rantaa, mutta se ei ollutkaan aivan helppoa. Pitkän kävelymatkan jälkeen löysimme pienen kivisen rannan. Oli laskuveden aika, joten emme edes päässeet uimaan. Seuraamme oli kuitenkin liittynyt sympaattinen katukoira, joka sai meiltä vettä. Tämän jälkeen se seurasi meitä koko päivän. 
Neil-saarella oli muutenkin paljon kulkukoiria, jotka tilan puutteessa taistelivat reviireistään. Nanne sääli koiria hyvin paljon. Ne olivat hyvin laihoja ja surullisen näköisiä. Saarella ei tainnut olla eläinlääkäriä joka olisi voinut sterilisoida koirat (ja vaikka olisi ollut, ei hän luultavasti kuitenkaan olisi tehnyt koirille mitään). 

Neilillä näimme myös mahtavan "Natural Bridgen". Intialaiset turistit hurostivat nähtävyydele minibusseissaan, mutta suomalainen kävelee aina! (tai pihi). Natural bridge-seikkailun jälkeen olimme aivan nääntyneitä kuumuudesta, Fanny ei kyennyt melkein edes puhumaan kilttien saksalaisen kanssa. 
Myöhemmin samana iltana saksalaiset ja me ajoimme yhdellä skootterilla hienolle rannalle josta näkyin kaunis auringonlasku. Monet intialaiset halusivat poseerata kanssamme valokuvissa. Rannan kupeeseen oli myös ankkuroitu amerikkalainen (USA) purjevene. Veneeestä hyppäsi veteen salskea nuorukainen joka ui rantaan ja kätteli ihmisiä.

Emme tehneet paljon muuta jännittävää Neil-saarella. Lueskelimme, joimme mangolasseja, puhuimme ranskalaisten kanssa (ei ranskaa) ja nukuimme paljon. Joka aamu söimme aamiaista samasta kojusta, jota piti nainen ja hänen miehensä. Heidän lapsensa juoksenteli villinä ja kastoi likaisen muovipussin juomalasiinsa.

Kun olimme lähdössä saarelta, kävi ilmi, että laiva oli mennyt rikki. Tyypillistä! Fanny kävi lippuluukulla kolme kertaa ja jonotti 40 minuuttia, mutta lopulta pääsimme onnelisesti laivaan, asetuimme alimpaan osastoon ja seilasimme takaisin Port Blairiin. Matka jatkui seuraavana päivänä lentokoneella tänne Kolkataan, jossa olemme nyt. Tänään illalla jatkamme matkaa junalla hindujen pyhään kaupunkiin Varanasiin
 

Här lite bilder som beskriver stämningen:

Nanne sitter glatt i färjan från Havelock till Neil

En valistus-skylt i båten

Vår hydda på Neil (inte mögelstället)

Polisen på Neil är...

Här köade vi på biljetter tillbaka till Port Blair (köandet inte börjat ännu)

Selfie vid Natural bridge

Hett

Natural Bridge

Solnedgång

Berättar allt

"Welcome to paradise"

Bloggtystnaden är äntligen förbi, för nu har vi kommit tillbaka till civilisationen, aka Kolkata (väldigt kaotiskt och många iilimato-aktiga försäljare)

Bränd vit nub turist påväg med rika indiska turister i en speedboat från Port Blair till Havelock. Me emme matkusta rahvaan joukossa!

Fanny presenterar varje resenärs viktigaste sak: käsidesi (handsprit) på vår hyddas terass på Havelock. Stället hette passligt Eldorado.

Första veckan på Andamanerna spenderade vi på ön Havelock. "Welcome to paradise", välkomnade en chillig rastatyp  från sin hängmatta oss till ön. Stränderna på Havelock är nästan tomma, havet är turkost och sanden vit. Vid lågvatten är stranden ändå ganska stenig. En gång vid högvatten tänkte Fanny trampa på en död pallokala.

Random träd som växer ur sanden

Stranden vid vår resort Eldorado 

Första dagen på Havelock lade vi oss i vår dubbelhängmatta och tänkte "AAaaahhhh äntligen loma!!" Det gick ändå inte länge förrän västerländsk turistman lade sig ganska nära oss för att sola. Vi döpte honom till stringmannen, eftersom han hade manstrings. Sen vadade han i vattnet och läste på sin ebok och sneglade på oss. Om en stund kom en indisk man förbi. Han satte sig på ett dött träd alldeles bredvid oss. Han satt där länge, fast stranden var nästan tom. Varför ville han sitta helt bredvid oss? Det var som att han låtsades leta efter något. Plötsligt märkte ja att hanlekte mede en kniv.... Vår första stranddag hade nu förstörts av en knivman och en stringman. Vi gick bort, och tog en annan strand nästa dag. Antagligen var det bara två helt vanliga typer, men vi hade just kommit till Indien och var inte vana vid konstigheter ännu.

Nanne innan de två männen uppenbarade sig. Hon har mycket kläder på sig för att hon var så bränd (det är inte kallt)

Nanne myser på strand nummer sju

Följande dag hyrde vi en skoter (Fanny styrde och Nanne gav råd från baksätet) och åkte till strand nr 7 (stränderna på Havelock har inga namn, och man har valt denna kreativa lösning). Stranden var mycket lång och tom. Det var väldigt vackert. Vi gick till ena endan av stranden och fick vara helt i lugn och ro hela dagen. Vi såg också en elefant som kom för att bada (med sin ägare).

Elefant och ägare tar ett dopp

Strand nummer 7 har blivit kårad till Indiens bästa strand, varför också många indier besökte stranden. Indierna flockade sig ändå under de enda träden där man också byggt bänkar. Det var bara några som simmade (mäst männen och pojkarna, och några kvinnor med sina saris på), medan resten satt slött i skuggan. Det var endast västerländska turister som var tillräckligt dumma att gå längre bort från den skuggiga platsen med bänkarna.


Senare på veckan var vi dessutom och dyka med Andaman Bubbles. Det var ganska spännande att dyka efter att vi hållit paus i så många år (Nanne 6 år, Fanny 5år). Det gick ändå hur fint som helst. Vi såg många fiskar och ingen blev uppäten av en haj.

Resten av dagarna på Havelock spenderade vi i chillandets tecken. Vi åt indiskt morgonmå, några platta bröd med stark linssås, i en liten koju som hölls av en sympatisk man. Efter det simmade vi eller läste böcker. Vi brukade också sitta många timmar i en skön restaurang vid stranden som heter Fullmoon café. Man fick fylla sin vattenflaska där gratis, vilket var bra, för att plast och avfall är ett problem på Andamanerna. Ibland sov Fanny i en hängmatta. Nanne hann läsa alla sina böcker till slut. Vi spelade också skipbo.

Emerald blue and you (Andamanernas slogan)

Hälsningar från Andamanerna!

Vi sitter för tillfället i mörker på ett litet internetcafé på Havelock Island, en del av de andamanska öarna. Här blir beckmörkt redan klockan sex, och solen går upp typ fyra-femtiden. Andamanerna hör till Indien och är alltså i Delhi-tid, även om det geografiskt hör till en annan tidszon.

För att börja från början så tog vår resa till Indien allt som allt två dygn. Flög först till Bryssel och övernattade, sen till Delhi och övernattade. Sedan tog vi flyget till Port Blair, som alltså är Andamernas huvudstad. I flyget satt Fanny bredvid två tjocka indiska kvinnor som använde sina telefoner utan flight mode och inte tänkte rymmas att sitta i sina bänkar. Framför Fanny satt en man som under hela resan lutade sin bänk i Fannys famn, och bakom Fanny var en familj med skrikande indiska barn som ropade högljutt och visslade i en visselpipa.

Port Blair är inte en särskilt stor stad och det finns inte heller särkilt mycket att göra. Ganska randomly så råkade det vara Holi-festival i Indien, som är en stor festlighet här. Vet fortfarande inte varför man firar Holi, men de va läppä, för att alla skrek till oss "Happy Holi!!" och så var det några som stannade och smetade färgpulver i våra ansikten och också lite på kläderna. Några barn sprutade också rödfärgat vatten på Nanne, och tyckte att det var jätte roligt. Det är inte så lätt att tvätta bort färgen, och vi har ännu lila och gula fläckar omkring på kroppen.

Idag har vi alltså kommit hit till Havelock island, en ca 10km lång (hört av en fransk indien-for-life typ som bor i Indien i en ashram 6 månader om året) ö där det inte bor så mycket människor och det finns mest små resorts på stränderna. Vi har bosatt oss i en ganska lyxig hydda på Havelock-standard som har en wc. Fanny skulle gärna imorgon byta boplats till en kanankoppi (hönshus), som man skulle få för 5e per natt, alltså ganska billigt för två personer. Nanne vägrar. Imorgon får vi se om Fanny får fortsätta att sväva på pihiysmoln och njuta av att allt är så billigt (internet är inte billigt här, därför skall vi nu stänga av och kommer antagligen inte att logga in på en vecka eller så.)  Vi skall ta mycket bilder och ladda upp dem när vi har nät nästa gång!

För våra bekymrade mammor kan vi nu avslöja att vi efter att ha varit här på Havelock i ungefär 6 dagar kommer att åka till en ännu mindre ö - Neil island. Där finns antagligen inte internet.

Puss och Kram Nanne o Fanny