På by-till-by-vandring i Himalaya, del 2

Efter den långa vandringen till Kecheperi-sjön hade vi väldigt onti i musklerna, så vi bestämde oss för att bli en dag vid sjön. Vi hittade en annan guest house med utsikt över en söt liten dal. Det kändes som att vi inte hade fått tillräckligt med energi från linser och dal, så vi åt ett kexpaket var och myste under täcket medan det ösregnade ute. Efter en promenad ute märkte Fanny att hela hennes sko var alldeles blodig. Hon undrade högt vad det kunde vara, då  pojken som hade ansvar över stället tittade in och sa att det såg ut som en blodigel skulle ha sugit blod. Blodigeln hade kanke spruckit in i Fannys sko, för att den onda masken var spårlöst försvunnen.

Efter en skön  slapp-dag vid sjön fortsatte vi tillsammans med Cindy vägen mot nästa destination: byn Yuksom. Vägen gick ner i en dal och sedan upp igen. Det var hett och vi såg inga andra turister. Det var väldigt lugnt. Vi såg många baby-gettar och hundvalpar. Cindy och Nanne var upprymda. 

Efter en väldigt brant uppförsbacke i skogen kom vi fram till Yuksom. Det var en söt liten by belägen i en liten dal. Det första vi gjorde var att beställa massvis med mat och en KALL ÖL var. Efter det hade Fanny och Nanne en liten diskussion om Fanny skulle duscha eller inte. Fanny ville inte duscha för att det var kallt och för att hon inte ville frysa. Nanne vägrade sova i samma säng med en smutsig person som svettats många liter i tre dagar, och tvingade Fanny i duschen.

Vi stannade en dag i Yuksom och slappade. Vi såg en liten Helig Sjö, som enligt Fanny mest liknade en liten pöl. Men det var varmt och man kunde sitta i solen och läsa. Solen kändes väldigt varm efter de några väldigt kalla och fuktiga dagarna i Kecheperi. 

Efer en dags vila fortsatte vi vandringen från Yuksom mot byn Tashiding. Stigen gick upp och ner, och vi blev väldigt svettiga igen. I ett skede gick vi ett stycke på en väg som var täppt av nedrasade stenbumlingar. Nere i dalen låg en mosad traktor...gulp! Kort efer detta gick Fanny på kanten av en stig, och sparkade i misstag en sten som rullade ner. Denna sten föll nästan i huvudet på en gammal tant. Hon stirrade väldigt argt på Fanny.

Efter ungefär sex timmars vandring kom vi trötta fram till Tashiding. Det hade varit storm i Darjeeling, och elektriciteten var av. Tashiding var inte annors heller en särskilt händelserik plats. Fanny, Nanne och Cindy bestämde sig för att det bästa man kan göra i en tråkig stad är att prova på lokal sprit. Vi köpte Sikkimesisk brandy och drack det på rummet. Vi blev också inlåsta på vårt hostell, eftersom hostellägarna tyckte att det var säkrast att låsa alla dörrarna till natten med ett hänglås. Som tur var dörren uppe nästa morgon då vi skulle åka jeep tillbaka till Pelling.

Efter en kall dag i Pelling åkte vi tillbaka till Darjeeling, som kändes som New York. Kvällen spenderades åter igen tillsammans med en kall öl.

Nanne trött i hotellrum vid den heliga sjön

Hotell nummer två, med utsikt över sjö och berg

THE lake

Vägen från sjön till Yuksom

Det var grönt och lummigt i dalarna

Äntligen i Yuksom!! Nanne firar med en kall öl

Den lite mindre heliga sjön i Yuksam

Den fantastiskt goda Millet Wine. Se hur vi njuter! Här med Cindy

Fanny tänker vid dörröppningen av ett buddhistiskt kloster. På vägen från Yuksom till Tashiding

Sötis skuttar glatt

Traktori-raato. Nyyh

Utsikt 1

Utsikt 2. Man ser Tashiding nere i dalen

Den hemliga drycken. I mörker då det inte fanns elektricitet.

Pitkä kävely Kecheperi-järvelle oli hyydyttänyt meidät, jotein päätimme jäädä järvelle päiväksi lepäämään. Cindy löysi metsästä mukavan guest housen, josta oli hienot näkymät kauniiseen laaksoon. Guest house oli oikeastaan pelkkä mökki metsässä. Huone maksoi vaivaiset kolme euroa.

Päivä oli sateinen, joten tankkasimme energiavarstojamme vällyjen välissä keksejä syöden (keksipaketti per nuppi). 

Fanny ja Nanne kävivät kävelyllä metsässä, jonka aikana paha iilimato oli hyökännyt Fannyn kimppuun. Fanny huomasi hyökkäyksen vasta myöhemmin kenkiä riisuessaan: koko kenkä oli aivan verinen, mutta syyllinen oli mystisesti kadonnut. Nyt valkoiset kengät olivat aivan veressä...

Seuraavana päivänä matka jatkui kohti Yuksom-nimistä kylää. Polku kulki ensin alas laaksoon (sattui polviin) ja sitten takaisin ylös (hiki virtasi). Missään ei näkynyt muita ihmisiä, paitsi kun polku kulki pikkuriusten kylien läpi. matkalla törmäsimme myös moniin eläinvauvoihin (vuohiin, kissoihin, lehmiin ja koiriin). Vauvat villitsivät Nannen ja Cindyn.

Kiipesimme hyvin jyrkkää ylämäkeä ehkä noin tunnin ajan, ja lopulta saavuimme hikisinä Yuksomiin. Pieni kylä oli kuin suuri vilkas kaupunki, sillä siellä oli jopa neljä ravintolaa. Tilasimme heti paljon ruokaa ja KYLMÄT OLUET. Ahhhhhhh ihanaa! Ruuan jälkeen Fanny ja Nanne kävivät keskustelun siitä, olisko suihku tarpeen. fanny ei olisi halunnut käydä suihkussa, sillä hän paleli. Nanne taas ei suostunut nukkumaan likaisen ihmisen vieressä, joka oli hikoillut litroittain viimeisten päivien aikana. Lopulta Fanny meni suihkuun sovun säilyttämiseksi.

Vietimme yhden päivän Yuksomissa, jonka suurin nähtävyys on pieni Pyhä Järvi, joka näyttää enemmän pieneltä lätäköltä. "Järven" rannalla oli kuitenkin mukavan lämmin, ja aurinko tuntui ihanalta kylmän ja kostean Kecheperin jälkeen.

Seuraavana päivänä matka jatkui kohti Tashidingia. Polku kulki ylös ja alas, ja koko seurueemme kylpi hiessä. Yhdessä kohtaa polku leveni tieksi, joka oli suurten kivenmurikoiden tukkima. Alkaalla laaksossa häämötti traktorinraato...ulp! Hieman myöhemmin Fanny sattui kävelemään liian lähellä polun reunaa. Hän potkaisi kiveä joka vieri alas, ja putosi melkein eräään vanhan rouvan päähän. nainen tuijotti Fannya hyvin vihaisesti. Kävelimme nopeasti ja anteeksipyytävästi pois paikalta. 

Noin kuuden tunnin kävelyn jälkeen saavuimme Tashidingiin, joka oli hyvin tylsä kylä. Löysimme vaivalloisesti ruokapaikan ja saimme hieman nuudeleita ja momoja, tiibetiläisiä dumplingeja. Darjeelingissa oli ollut myrsky, minkä takia Tashidingissa ei ollut sähköjä. Tylsyyden keskellä päätimme kokeilla paikallista viinaa, Sikkimiläistä brandya. Joimme sitä piemässä huoneessamme ja odotimme että voisimme mennä nukkumaan. Turvallisuutemme takia hotellin omistaja lukitsi alaoven munalukolla. Olimme siis takalukossa. Onneksi ovi oli taas auki seuraavana aamuna.

Tashidingista otimme jeepin takasin Pellingiin. Siellä vietimme yhden kylmän päivän, jonka jälkeen matka jatkui takasin Darjeelingiin, joka tuntui suurkaupungilta Sikkimiin verrattuna. 

På by-till-by vandring i Himalaya

Vi är tillbaka i big city life i Darjeeling! (En man rapar högljutt bakom och två ungar med likadana kläder skriker gällt. Mamman slog den ena ungen i huvudet) Den senaste veckan har vi spenderat i staten Sikkim, som ligger inklämd mellan Nepal, Kina (Tibet) och Bhutan. Sikkim var en egen stat ända till 1970-talet, då det blev en del av Indien. Vi vet inte så mycket om vad Sikkimborna själv tycker om detta, förutom vad en man berättade till oss. Han var nöjd över att Sikkim blivit en del av Indien. Han tyckte inte så mycket om de tidigare buddhistiska kungarna som kommit från Tibet. De faktum berättade han att ursprungsbefolkningen (lepcha, limbu, mm) blivit väldigt dåligt behandlade av "invandrarna" från Tibet. Men det var såklart bara en sida av saken...

Det är inte så lätt att resa i Sikkim. Hela området domineras av berg, och vägarna slingrar upp och ner för berg. Kollektivtrafiken består av jeepar mellan byarna. Detta betyder t.ex att det kan ta över 1h att åka en sträcka på 20km.

Vi började vår resa från Darjeeling till Sikkim tillsammans med en fransk tjej och en amerikan-indier som kunde förhandla bra priser på jeeparna eftersom han pratade hindi. För att vi åkte iväg från Darjeeling för sent, måste vi hyra en privat jeep, och det kostade ungefär 4 gånger så mycket som en delad jeep med de lokala. Det tog oss hela dagen att nå byn Pelling, som ligger i ca 2000 meters höjd. Luften var kall och det ösregnade. Hotellet var kallt inne och allt var fuktigt. Regnet var ändå en bra sak, för att nästa morgon kunde vi se ett vackert bergslandskap genom vårt fönster. Vi fick också se en skymt av Kanchenjunga, världens tredje högsta berg, bara några minuter före ett ont och fult moln täckte utsikten. Men nu har vi sett det! (Bilder kommer senare, nätet är så trögt här att man inte kan ladda upp bilder)

Vi spenderade en dag i Pelling, som är en väldigt ointressant by. På grund av utsikten över bergena är det en populär en-natts-stopp för indiska turister på Sikkim-tour. Detta har lett till att hela byn består av (överdriver inte) säkert 50 hotell, alla med utsikt över bergen. I Pelling finns också områdets enda bankautomat. Dagen i Pelling var alltså inte särsklit intressant. Vi hittade dock ett buddhistiskt kloster uppe på en kulle, och ett litet välgörenhetsbageri som stödde en skola för fattiga. Dagens mest spännande händelse var då en gatuhund med muskelkramper följde efter oss och såg söt ut.

Dagen efter lämnade vi våra saker i Pelling, och började en fem dagar lång vandring tillsammans med den franska tjejen Cindy. Den trevliga men duracell-pupuga amerikansk-indiska killen hade ren dagen före stuckit iväg på en tour tillsammans med en guide. Fanny, Cindy och jag tyckte inte att vi behövde någon guide, utan litade istället på en ganska dålig handritad karta över området. Vår första sträcka var från Pelling till Khecheopalri Lake, en helig sjö. Första sträckan gick bra, då vi gick nedåt längs en jeep-väg. Vi kom till en liten by nere i dalen och åt lite Maggi noodle soup (India's Most Admired Noodles). Sedan skulle vi ta en liten genväg genom vegetationen för att hitta en by som heter Melli, som skulle föra oss till sjön. Genvägen for alltså rakt upp till berget till byn, jeep-vägen slingrade sig hit och dit innan den kom fram till Melli. Men det visade sig dock att short-cuten blev en long-cut. Vi följde en liten stig som tog oss genom skogen och förbi små söta gårdar. Upp, upp, upp. Ibland var vägen så brant att man nästan måste klättra.

Efter en speciellt brant backe kom vi till en liten gård där en gubbe lyssnade på en mega stor radio. När han såg oss, kom han fram och sa att vi inte skall gå uppåt, för att där bara är skog. När vi frågade var Melli var, pekade han neråt. Typiskt vår tur. Vi fick gå tillbaka ner till en liten gård, där alla pekade och skrattade åt oss (i vänlig ton). Vi hittade en annan stig som till sist förde oss till byn Melli. Vi var så glada då vi upptäckte att vi hade kommit till Melli, för att enligt vår dåliga karta var Melli åt motsatt håll än ditåt vi var på väg.

Från Melli ledde en full fnittrande gubbe oss ner till jeep-vägen som ledde till sjön. Han fattade inte helt konceptet med att vandra, för att han insisterade att vi skulle åka med hans brorssons jeep upp till sjön. Men nej, vi ville gå. Alla tittade förundrat på oss och himlade med ögonen. Turister!

De sista 7 kilometrarna upp till sjön kändes som 20km, Vi var så trötta och hela vägen var uppförsbacke. Till sist anlände vi till byn. Det skymde och allt var öde. Det var ganska kallt och fuktigt, och vi var jätte hungriga. Vi gick in till en liten restaurang som inte hade annat än linser och ris. Vi köpte också ett kexpaket var till förrätt. Aldrig hade linser smakat så gott.

Vi övernattade i ett litet och öde ställe som hette Trekkers Hut (som pizza hut). Inga andra turister syntes. Rummet var billigt, men luktade unket och hade sett bättre dagar. Det var väldigt kallt, och vi sov med våra ytterkläder på trots att vi fick täcken (som kanske aldrig hade tvättats). Men trötta som vi var, sov vi som stockar hela natten.

Fortsättning på historien följer nästa vecka (myös suomeksi). Vi skall på en tour nu i en vecka ut till naturen och bergen, så det finns ingen internet. Puss puss och nu skall vi ta en avskedskeitto med Cindy. Hejdå!

Här kommer några bilder från Sikkim. Tyvärr tar det väldigt länge att ladda bilderna, så ni får nöja er med några få. Alla är tagna av vår vän Cindy, för att vår kamera gick sönder. Buuuu

Utsikt från vårt hotell i Pelling. Denna utsikt syntes endast tidugt på morgonen. Efter det blev det mulet.

Detalj från buddhistiskt kloster i Pelling

Hundvalp attackerar Fanny, som alltid är rädd för rabies

Glada på en skrämmande bro

Blickar svettiga utöver landskapet (har just klättrat upp för en brant backe)

Den Heliga Sjön!

Moi! Tultiin eilen takaisin Singalila Ridge Trek -nimiseltä vaellukselta. Tästä myöhemmin lisää. Tämä postaus kertoo Sikkim-nimisestä Intian "osavaltiosta". Kun tulimme Darjeelingiin vietimme siellä pari, kolme päivää. Tutustuimme yhteen ranskalaiseen naiseen ja amerikkalaiseen mieheen. Päätimme matkustaa Sikkimiin yhdessä heti kun olimme saaneet tarvittavan Special Area Permitin. Sikkim oli itsenäinen valtio aina 70-luvulle asti, jolloin siitä tuli osa Intiaa. On siis sanomattakin selvää, että Sikkim on hyvin erilainen paikka muuhun Intiaan verrattuna. Sikkimiin on aikoinaan muuttanut ihmisiä sekä Nepalista, että Tiibetistä. Tämän lisäksi Sikkimin alkuperäiskansoilla on oma kulttuurinsa ja oma uskontonsa. Sikkim on erittäin vuoristoinen ja usein ainoa tapa matkustaa paikasta toiseen on jeepin kyydissä. Matkustaminen Sikkimissä on siis aikaavievää (ja usein kallista). 

Erinäisistä syistä jouduimme vuokraamaan yksityisen jeepin. Ajoimme ensin Darjeelingistä Melli-nimiseen kylään, jossa saimme leiman passiin. Tämän jälkeen vaihdoimme autoa ja matkustimme Pelling-nimiseen paikkaan, joka sijaitsi länsi-Sikkimissä. Pelling oli hyvin epäkarismaattinen kylä, täynnä hotelleja ja intialaisia turisteja. Ainoa syy tähän oli aamuisin hotellin ikkunasta (hyvällä tuurilla) näkyvä henkeäsalpaava vuoristonäkymä. Meitä lykästi, ja jo ensimmäisenä aamuna saimme nauttia kauniista vuoristosta (kts. kuva). Jee!

Amerikkalainen mies lähti jo seuraavana aamuna vaellukselle oppaan kanssa. Me muut (Fanny, Nanne ja Cindy, ranskalainen nainen) lähdimme vasta sitä seuraavana aamuna, ilman opasta. Suuntasimme kohti Khecheopalri Lakea, pyhää järveä. Ainoa apuväline oli huono, käsin piirretty kartta. Uskoimme kuitenkin vakaasti, että järven löytäminen olisi helppoa. Olimme ehkä hieman liian optimistisia ja puolessa välissä matkaa olimme eksyksissä. Avuliaat paikalliset auttoivat kuitenkin meitä löytämään perille. Mikä onni! Kun saavuimme määränpäähän Nannen jalka oli niin kipeä, että hänellä oli vaikeuksia kävellä kunnolla. Löysimme ainoastaan yhden ravintolan (koko paikassa oli ehkä yhteensä kolme ravintolaa) joka oli auki. Heillä oli ainoastaan riisiä ja linssejä tarjolla. Olimme kuitenkin niin näännyksissä, että ruoka maistui taivaalliselta. Myös majapaikkamme, hieman homeinen ja vanha hotelli, tuntui kotoisalta pitkän vaelluksen jälkeen. Emme olleet pitkään aikaan nukkuneet niin hyvin kuin tuolloin.

P.s. Kaikki ylläolevat kuvat ovat Cindyn ottamia. Laina-kameramme meni jostain syystä rikki kun saavuimme Darjeelingiin... Nyyh....