På mummuskoter i Bagan

Som sagt, vårt sista Asien-resemål på den här resan var Myanmar, eller Burma som landet tidigare hette. Namnet i sig är redan kontroversiellt (liksom själva landet). Det var militärjuntan som döpte om landet till Myanmar år 1989. Personer som bl.a. Aung San Suu Kyi kallar fortfarande landet Burma. Å andra sidan var det britterna, de forna kolonialisterna, som hittade på namnet Burma. I själva verket syftar "Burma" på endast en etnisk grupp inom landet, "Myanmar" igen inkluderar hela landets befolkning.

Nåja, nog med babbel. Vi började vår resa i Mandalay, landets andra största stad. Staden är med sina smutsiga gator, ivriga taxi-chaufförer och fula hus ungefär lika charmig som en indisk stad (d.v.s. inte alls charmig). Vi bestämde oss för att genast följande dag fara till Bagan, landets kanske största turistattraktion.
Bagan är ett enormt, 1000 år gammalt tempelområde som ibland jämförs med Angkor Wat i Kambodja. När man kommer in på området så stannar bussarna vid en office där en ivrig tjänsteman eller kvinna springer ut och vill att alla turister ska betala en inträdesavgift på 20$/person. Pengarna går naturligtvis inte till att upprätthålla tempelområdet utan till regeringen själv. Likadana avgifter finns på många andra ställen i Myanmar, så om man vill undvika att stöda regeringen måste man fara till mera inte-turistiga ställen.
Vi pratade med några som hade lyckats undvika att betala eftersom minibussen inte stannat vid officen. Det finns dock biljettkontroll vid några av de kändaste templen så om man blir fast måste man betala senast då.

En typisk Bagan-vy

Söt skuttar glatt bland tempel

Vi hade tänkt att vi bara sku vara tre dagar i Bagan. Men vårt hostell (Ostello Bello) var så kiva att vi blev kvar ännu en extra natt. Hostellet är helt nyöppnat och ägs av några italienare. Man får bl.a. gratis pasta-smakprov, gratis burmesiska cigarrer (nam!) och det finns en bar med cocktails... Stället var dessutom fullt av andra unga backpackers så det var en mycket socialt ställe.

Prof. Erkinheimo njuter borgerligt av sin afternoon-cigarr och öl

Själva Bagan var också jättefint och intressant. Det var förbjudet (!!!)(statiligt beslut) för turister att hyra motorcyklar, så vi måste acceptera vårt öde att se ut som världens största nubar och hyra en elskoter istället. Den första el"skotern" som vi fick åkte max. 15km/h, och vi kände oss som gamla och lite tjocka tanter på vår patetiska cykel (ni vet domdär som man ibland ser i butiken med en såndän elcykel...) Borta var de lysande dagarna i Thailand där vi glatt kruisat omkring med en riktig skoter.... 

Gerda kiitär i sanden (några kritiska stunder före akkun tog slut)

Vi körde nubigt och långsamt längs med vägkanten medan burmeserna schwooshade förbi oss med sina motorcyklar. Men i alla fall sparade vi på naturen!
Vi körde runt i hettan (Bagan är ett av Myanmars hetaste ställen) och tittade på tempel. Efter att vi sett de viktigaste templen bestämde vi oss för att leta efter ett tempel där man kunde se solnedgången. Vägen var en sandväg, som vår kinesiska stads-elskoter inte riktigt tyckte om. Den var inte menad för offroading i sanden, och skulle hellre ha rullat på asfalt i en kinesisk stad. Det gick som man kunde ha förväntat sig: akkun tog slut, och vi var långt borta hemifrån.
Nanne fick promenera hela vägen tillbaka, medan Fanny halvt cyklade (den kinesiska skotern hade smart nog pedaler) och halvt blev frampressad av den nästan tomma motorn. Som tur kom några pojkar och hjälpte Fanny och skuffade henne framåt med sin egen motorcykel. När Fanny kom till elskoterhyrningsstället fick hon en annan skoter och hämtade Nanne tillbaka hem.
Lärdom: elskoter är bra för korta butiksresor i en stad.
I Bagan träffade vi några roliga typer som vi hängde med (en holländare och en spanjor) Vi var först lite anti-sociala finnar, men inte ens en finne kunde hålla sig i gömman på vårt sociala hostell. Med våra nya vänner gjorde vi en dagsutflykt till det heliga berget Popa. Som alltid då vi har varit på berg, var det mulet och regnigt också denna gång (den enda dagen det regnade då vi var i Bagan...). På berget fanns en massa apor, och ap-kaki. Man skulle gå barfota för att berget var heligt. Det hade regnat och all ap-kaki blandades med regnvattnet på marken. Aporna hoppade omkring och burmeserna bad donationer till templet. På toppen regnade och blåste det. En harmonisk upplevelse, kan man säga. 

Ett ägg (?) vid Popa

Hyi (kaki)

Den fantastiska utsikten från Popa-berget (!!!!)

Bagan var ett roligt ställe att hänga på. Efter 5 dagar var det ändå dags att åka tillbaka till Mandalay.
På vägen lyckades vi få matförgiftning (första gången under hela resan!), så vi måste bli en dag längre i den Underbara Staden. Som tur hade vi ett lyxigt hotell!

Innifrån ett Baganskt tempel

Väldigt branta trappor upp till ett av de högsta templena

Några glada pojkar som vi träffade i en liten by

Myanmarisk "buss" - man sitter alltid på taket

Speciella löv som används till att rulla in bitar av betelnöt som
är en stimulant. Många burmesiska (och indiska) män tuggar på dessa löv-nöt-nyyttin som färgar spottet rött. Därför ser man röda pläjäyksin överallt på gatorna. 

Vi provade på nötlövet

Ett typiskt tempel

Vacker kvinna i vackert landskap