Tillbaka på toppen - de japanska alperna och den osynliga Mt. Fuji

Efter Kioto skulle Charlotta tyvärr åka hem. Den sista dagen i Tokio spenderades i det psykedeliska och blinkande Shinjuku electric area med noll hjärnaktivitet pga sömnbrist.

Japan är kanske mest känt för ställen som Tokio och Kioto, och det man ser framför sig är någon funky fusion av neonljus, anime, stora folkmassor och vackra tempel. Det flesta vet kanske inte att över 70% av Japans yta är täckt av berg. Som ni, kära läsare, kanske vet tycker vi om berg. Alltså bestämde vi oss för att sticka till bergen.

Efter att Charlotta åkt iväg fortsatte vi färden till Kawaguchiko-sjön som ligger bredvid mt. Fuji, Japans Heliga Vulkan. Vårt hostell var toppen, så vi chillade mycket där. Vissa aktiva personer besteg Fuji på natten för att se soluppgången från toppen. Vi skippade detta. Vem vill nu gå i regn och bli våt, till på köpet mitt på natten....nej, vi tyckte att det var skönare att sitta torra i hostellet och dricka öl. De fanns en IHANA (igen Nanne) stor supermarket i den lilla byn. Billig öl, nybakade bakelser, allt möjligt bulkigt... Det var perffa.

En dag gick vi ändå en liten tur i trakten och såg många haikkande japaner med sina hattar, vandringsstavar, benskydd osv. glatt vandrandes i skogen. Mt. Fuij gömde sig naturligtvis bakom molnen.

 

Nanne och mt. Fuji

Fanny vill ha en hotdog från automaten

Andra dagen var det bättre väder - vy över Kawaguchiko

Vi haikkade delvis runt sjön

Fanny och té vid sjön

Vi skulle inte ha viljat lämna Kawaguchikos hotell (rekommenderar varmt K's house Fujikawaguchiko), men nattbussen kallade åter. Inte heller denna gång åkte vi rahvaan joukossa. Vi hade igen en lyxig buss med egen skärm, kupa över huvudet och täcke i Burberry-motiv. Bussen var full med japanska teinin som hade varit i Disney world. Det gissade vi, eftersom alla var klädda i Disneykläder (par hade t.ex köpt matchande tröjor, sött)

Efter 4,5h var vi redan framme i Nagano, som alla säkert känner till från 1998 olympiska spelen! Staden var inte speciell och ganska tråkig. Vi var väldigt trötta, och Fanny bestämde att en tupplur på ett internetcafé skulle sitta gott. Efter 5h i internetcaféets koppi var vi redo för nästa etapp: buss till Hakuba som ligger i de japanska alperna.

Hakuba är ett skidställe på vintern och en död by på sommaren. Allt var stängt och gatorna var öde. Vi hade som tur bokat boplats hos en väldigt söt familj. Vi sov i en traditionell japansk ryokan. Golvet var täckt av en "japansk matta", tatami. Inredningen bestod av ett bord och en tavla på väggen. Man skulle själv ta fram madrasserna ur skåpet på kvällen.

I vårt söta rum

 
I Hakuba gick vi upp till "the mysterious Happo pond", som ligger i 2060m -det var en pöl med snö i. Vi var dock förberedda på detta, eftersom vandringssäsongen inte ännu har börjat och dagen var lite mulen. Meningen med den minimala sjön uppe i bergen är att den (då det är vackert väder) reflekterar de omkringliggande bergena och det skall se fint ut. (Googla så får ni se)

Vår väg upp till berget innehöll också några spännande moment. Vandringsstigen som vi skulle gå låg uppe i berget, varifrån den fortsatte högre. För att komma till stigen skulle man ta en gondol-lift och två stol-liftar. Det var ju naturligtvis inte Fanny&Nanne-vänliga priser att åka alla tre liftarna. Vi bestämde oss för att bara köpa tur-retur med den första gondol-liften. Efter det gick vi upp resten av vägen till vandringsstigens start. Den första etappen var bara rakt upp för backen som användes i någon av damernas skidtävlingar under det Guldiga Året 1998. Backen var alltså ganska brant. Och våt. Och svampig. Hela vägen förföljdes vi av en stor svärm av flugor. En annorlunda upplevelse som man inte får med pengar! ;)

Efter den tunga starten var vår lilla vandring uppe på berget ändå skön. Luften var frisk, just en såndär luft som man känner då man är och åker slalom! Vi hade också lite extreme-vandring under färden. Vi råkade gå på en stig som var stängd (repet i ena ändan hade fallit ner och vi såg inte att man inte fick gå den vägen förrän vi kom till stigens andra ända). Vi gick med våra nike-tossor utan någon som helst friktion på en brant snöbacke som slutade i ett stup...som tur slog vi helarna djupt i snön och gjorde hållbara fotsteg i snön...

Upp för skidbacken i moln omringad av en flugsvärm

We made it!

Nanne beundrar utsikten

Fanny glatt på toppen

Nanne och den mysteriska pölen

Den stängda stigen

Nerför skidbacken!

Happo, risfält och berg

 Dagen före vår avfärd från Japan (snyft) kom vi tillbaka till Tokio. Den sista natten spenderades passande nog i det rutigaste hostellet hittills i Japan. I vårt första rum hittade vi de härliga pukadjuren bedbugs så vi fick byta rum. I det andra minirummet bodde två japanska mummon som helt tydligt bodde där på heltid. Den ena hade antagligen schitzofreni och talade för sig själv HELA tiden, hela natten igenom. Den andra sov inte heller och gick ofta in och ut ur rummet. Vi sov kanske två timmar.

Nanne och Barack poserar framför en butik i Harajuku

En pink butik som serverade crépes och spelade Disney-musik

Skydd mot bedbugs, mummons och vår säng i bakgrunden

Toilet for service dog och gulhåriga Fanny på Naritas flygfält

Nu är vi dock lyckligt tillbaka i Bangkok (hups), och skall försöka få visum till Burma!

Historiska vingslag och svettiga cyklister

Från Tokio åkte vi glatt på nattbussens bakersta (och sämsta) rad till det historiska Kioto. Kioto var Japans huvudstad i över 1000 år och har därför flera sevärdheter. Man kan besöka tempel efter tempel, vilket vi till en stor del skippade eftersom inträde till varje kända tempel kostade lika mycket som en måltid. Därför försökte vi hitta andra sevärdheter som skulle vara gratis.
En av dessa sevärdheter är berget Inari, som har 10 000 heliga portar och många shrines. Från toppen kan man se en fin utsikt över Kioto. Som förväntat blev turistflocken glesare och glesare ju högre upp man kom. I ett skede tog vi en liten omväg och gick på en stig in i skogen. Där hittade vi en fin bambuskog (Om någon är intresserad, så ska ni bara svänga in i skogen vid en skylt där det står 53). Stället är inte i centrum, så vi hyrde cyklar och cyklade dit.
Med tanke på hur organiserat Japan är tycks cykeltrafiken utgöra ett undantag. Ingen följer trafikregler utan alla cyklar hur som helst, ibland på bilvägen och ibland på trottoaren, ibland på vänster sida och ibland på höger. En cykelväg var ett sällsynt fenomen. Så om man vill ha lite spänning i livet rekommenderar vi att hyra cykel i en japansk storstad!

Ett GRATIS tempel, såhär glad blev Fanny!

En gravgård i Kioto, är lite osäker på vilken religions...

??????? (japaner.....)

Detalj från ett tempel

Risöverraskning (triangeln), risrulle, två buns. Vår dagliga mat

Påsöl vid flodkanten

Charlotta vid vägen upp till Inari

Thinker i bambuskogen

Vägen till Inari (i början full av turister)

Vår egen skog utan turister

Ett typiskt kiotoanskt tempel

 
 Det vi inte rekommenderar i Kioto är imperial palace. Parken är grusig, för stor och inte så fin, och allt det roliga finns bakom höga murar.

Nära Kioto finns också ett ställe som heter Arashiyama. Här finns en park med en "bambuskog", som nog mera liknade en bambupark. Efter att vi hittat vår egna bambuskog på Inariberget, var denna bambuskog inte så imponerande. Många andra turister var ändå väldigt imponerade, och stället var fullt av folk som tog selfies med sina selfiestickor (#bambu). Vi såg också en bil med rika turister komma körande in i parken. Gruppen hoppade ut, tog ett foto och körde iväg igen. I Arashiyama finns också en dal med en flod. Vissa åkte båt på floden. Vi satt på flodkanten och solade, medan kinkkituristerna, som åkte båt, fotade oss.

En fantastisk sak utanför matställen; plastversioner av maten man serverar i restauranger, så kan man kolla hur det kommer att se ut!

Poserar vid viewpoint i Arashiyama

En harmonisk vy med en inte-så-harmonisk detalj á la japanese style

Willer Express cozy seat trial campaign, RELAX with personal monitor

 I Kioto såg vi också geishan som gick i "gamla stan" som egentligen bara var några gator proppfulla med turister. Men byggnaderna var onekligen vackra, låga gamla trähus av speciell japansk design. 

Efter tre dagar i Kioto var det åter dags för en glad nattbussfärd med Willer Express, den här gången i en myycket lyxigare buss.

I städernas stad: Tokio

Vi anlände till Tokio glada efter en månad Indonesien. Jämfört med Indonesien fungerar allt som en dans, allt är rent och ingen stirrar. Vi fick också sällskap från Finland av Charlotta!

Tokio är en spännande stad. Här finns allt du kan tänka dig och lite till. I Tokio kan man se alla möjliga mänskor med olika stilar. Det finns massor med pukumiehiä och jakkupukunaisia, på metroatationen kan man köpa slipsar och i kiosken kan man få en vit kragskjorta. Många mänskor har väldigt uttänkt och ibland väldigt speciell stil. Man ser inga överviktiga på gatorna, folk är artiga men alla leker med sina telefoner. Man kan hitta vad som helst för butiker, t.ex flygplansprylbutik och röklounge. I metron kan någon börja prata tyska till en. Så fort man tar fram en karta är det någon som kommer fram och frågar om man behöver hjälp. Ibland visar de vänliga mänskorna vägen ända fram (och bjuder på te).

Istället för att rabbla upp våra dag-för-dag-aktiviteter presenteras här vad vi har gjort, samt några tips.

Tips nummer ett: boka ditt boende i god tid, speciellt om du har en tight budget. Det finns inte så många billiga hostell/hotell i Tokio. Detta gäller även resten av Japan. Ifall du inte hittar något som passar din budget, kan du eventuellt sova på ett internetcafé. Vi provade detta i den centrala stadsdelen Shinjuku. Vi fick en koppi utan dator för att vi inte förstod att man skulle vara medlem för att få tillgång till internet. Vi kunde inte kommunicera med personalen eftersom våra japanskakunskaper är haltande. På något sätt hade vi trott att internet ingår i priset på ett internetcafé, men så var inte fallet.
Natten var...skön...och man fick gratis dricka. Vi rekommenderar denna upplevelse för alla Japanturister.

Tips nummer två: när du anländer till flygfältet lönar det sig att styra kosan direkt till det underbara tourist information center. Här möter du vänliga och engelskspråkiga (!!) guider som kan hjälpa dig att hitta till ditt hotell. Metrokartan är förvirrande, tåglinjerna är förvirrande, det finns många olika tåg med olika namn som stannar på olika hållplatser beroende på om det är t.ex "limited express". Allt står på japanska och du är trött efter ditt flyg. Fanny anser att orientering i Tokios tåg och metro kan sammanliknas med att lösa en mattauppgift: man vet att man måste börja men vill inte. Först verkar problemet omöjligt, men så småningom kommer man på hur man skall göra. Med tur får man rätt svar. Med otur går det helt fel.

Tips nummer tre: köp inte något som liknar grönt te i flaska. Det smakar som sjögräsplattor som hållits i vatten över en natt. Nam.

I Tokio turistade vi allt vad vi kunde. Vi var och gå i den stora Ueno-parken som låg bredvid vårt hostell. Här åkte vi Swanboat och var coola. Senare åt vi en näringsrik och spännande middag i en kolikkoautomat-restaurang. Vi trodde (och hoppades) att det sku bli en engångsföreteelse, men nej. Kolikkoautomatrestauranger hör till de billigaste matställena som finns, och där äter för det mesta stressade businessmän. Och vi. Andra billiga gourmetupplevelser kan köpas från kioskerna 7-11, FamilyMart (<3) och Lawson. Man kan få allt från sushi och risöverraskningar (risboll med mystisk fyllning inlindad i sjögräsplatta) till den vitaste av vita sandwichbröd med frukt-och-vispgräddsfyllning. Medan vi var i Tokio åt vi risöverraskningar dagligen, namnam.

Det finns tusentals sevärdheter i Tokio och man kan bli matt av alla alternativ. Men som ett budgetvänligt alternativ rekommenderar vi att fara till 45:e våningen av Tokyo Metropolitan Government Building i Shinjuku. Det är gratis och vyn över Tokio är väldigt fin, både natt- och dagtid.

I Akihabara finns stora spelcenter i flera våningar. För 100 jen kan du försöka nappa en liten mjukis (som Jashi hearthymiö hearthymiö hearthymiö ), utmana din vän i dansspel, spela good old skjut-på-din-fiende-på-rutan-men-en-plastpistol samt försöka dig på otaliga konstiga japanska spel utan instruktioner på engelska.

Sett Lost in Translation eller andra filmer om Tokio? Far till Shibuya och se den berömda korsningen när det är rusningstid och förundras över hur bra allt är synkroniserat. Om du inte imponeras av folkmassorna kan du alltid åka metro i centrala Tokio kl. 8 på morgonen, du är garanterat populärast i vagnen om du har på dig din rinkka (vi har testat).

Tokio kan vara lite av en mindblow, speciellt då man kommer från ett lite lugnare ställe. Allt är annorlunda och konstigt, alla bockar och bugar och rabblar artiga fraser på japanska, få pratar engelska och man kan känna sig lite överväldigad. Då kan man t.ex. fara till ett allmänt bad och slappna av tillsammans med japanska mummon. Vi rekommenderar onsen-bad (het källa). Dessa badhus får sitt vatten från heta källor, onsen på japanska. I badet finns varma bassänger (42c) och kalla bassänger (16c). Kvinnorna och männen har egna sidor.

Vi var till Jakotsu-yu-badet som ligger i stadsdelen Asakusa, ifall någon är påväg hit. När man kommer in, beställer man biljett i en kolikkoautomat. I badet är alla nakna, och det finns inga ståduschar. Istället skall man sitta på en liten pall och tvätta sig från en dusch som ligger ca 1m från golvet. Man skall skopa vatten på sig med en liten palju. Efter att man tvättat sig är det dags för badet! I det heta badet fanns massagestrålar och en speciell hörna med ett elektriskt bad. Det kändes lite obehagligt att få ström genom kroppen, men de japanska mummuna tycktes inte vara så klena. De satt i elbadet länge och lutade sig även rakt mot strömplattan (vi förblev stående i mitten mellan de två plattorna...hehe)
Efter att man suttit en stund i det 42-gradiga vattnet börjar det kännas lite varmt i huvudet. Då kan man gå och doppa sig i det kalla badet. Det kalla badet var ute på "gården" (som egentligen inte var en gård), som hade en zen-aktig design med en "meditationssten". Mycket harmoniskt. Det var väldigt stimulerande för kroppen att hoppa fram och tillbaka mellan det heta och det kalla badet. Efteråt kändes det som efter en hård bastusession, man var ganska mör i kroppen.

I Tokio kan man också se många tempel och "shrines". Många japaner anser sig inte religiösa, men går ändå till tempel för att be en liten bön före viktiga händelser. Vi såg t.ex två businessmän komma tillsammans snabbt (antagligen på lunchpausen) till ett litet tempel som låg mellan höghus för att donera en slant och be en välsignelse/bön. Kanske de skulle be om lycka till arbetet?

Den sista saken vi gjorde i Tokio var att besöka den kända Tsukiji fish market. Det var meningen att vi skulle äta sushi här, men efter att vi såg priserna bestämde vi oss för att det kanske inte var en så bra idé. Det tycktes däremot vara en bra idé för de Gucci-klädda kvinnorna från Italien som gick i högklackat som om de var på väg på fest.
Det tråkiga med fiskmarknaden är att turister inte får gå in till actionområdet före kl 9, då det mesta redan är sålt. Ett annat alternativ är att anmäla sig kl 3 på morgonen till marknadens tonfiskauktion. Det är bara en begränsad grupp som får gå och se på spektaklet, eftersom turisterna annors skulle störa köpslagandet. Vi (Fanny) orkade inte stiga upp så tidigt, så vi skippade tonfiskarna.

Vi gjorde också en dagsutflykt från Tokio till Kamakura som ligger vid kusten. Där fick vi se en stor Buddhastaty, haikka genom en "vild skog" med japanska pensionärer, doppa tårna i Stilla havet och besöka en butik som sålde finsk design. På hemvägen stannade vi i staden Yokohama som har en fin Chinatown.

Här följer lite bilder för att få en liten bild av staden:

Nanne beställer mat från en kolikkoautomat. Vad månne det blir för delikatess den här gången....

... kanske en kött-delikatess!

Nanne vinner Jashi ur en automat!!!! Jeee!!!!!!

Utanför ett tempel, detta är feik-Geishan

Glad Nanne spelar någo komplicerat i en spelhall

Pukumiehinäs och vårt favoritställe: kolikkoautomat-restaurang

En sale för alla pukumiehet

Fanny goes japanese mummo

Hmmm, vad ska man välja?

En typisk japansk high-tech vessa med skön rumpdusch

En bild från den berömda fiskmarknaden

Trötter och arger i Shinjuku i rusningstid

Såhär gott sover man på ett internetcafé!

Man fick inte förvara en kropp i skåpet... Dumt.... (se punkt 7)

Jashi blickar ut över den stoooora staden!

Leija på sin SWAN BOAT!

Jashi poserar med den kända hunden Hachiko, som i 10 år efter att dess ägare dött alltid kom till tågstationen samma tid som ägaren brukade komma från jobbet. #truehero

Action i den kända och livliga korsningen utanför Shibuyas station

Samma korsning, den är väldigt känd. (Nu känner ni den också)

Glada vid Stilla Havet!! (med glada japaner i bakgrunden)

Borttappad i Yokohama