Vi beklagar att bloggen inte har uppdaterats på en tid. Vi har varit så upptagna med att semestra i Thailand och druckit så många öl. Efter Indien kändes Thailand som ett lugnt, rent, tyst, städigt, välorganiserat land. Inga bilar tutar, alla kör i ordning, man ser inga tiggare, folk går i prydliga kläder, ingen skriker, det finns vessapapper på allmän wc, alla stirrar ner i sina telefoner - det kändes som att komma hem.
Vi flög till Bangkok en dag före Nannes mamma Nina aka Ninu anlände till den heta staden (+40 grader). Vi bodde på ett väldigt bra hostell som vi varmt rekommenderar: De Talak hostel. Det bästa med hostellet var gratis kokosglass, gratis vatten, AC och en tv på rummet med 80 filmer installerade. Ninu hade hämtat 6 jumbopåsar karkki, vilket ledde till att Ninus första kväll i Bangkok blev en film- och bulkka karkki-kväll (Vi åt en jumbopåse karkki var).
Vi var i Bangkok allt som allt tre dagar (Ninu två). Under den tiden hann vi trots bulkkandet också turista: Vi for bla. till Night Market (blev erbjuden att fara på Ping Pong Banana Show, tackade nej) och till Wat Pho (ett buddhistisk tempel i staden). Det kanske roligaste var att fara till Khao San Road för att se på turister. Det är ett kännt backpacker område, full med barer, inte-så-bra-matställen och brunbrända, tränade västerländska unga. Vi så många man-pissisar som spatserade med bar överkropp på gatan, med en bucket i handen. Jätte underhållande, det var verkligen en stor kontrast från Indiens mera shanti-turister som gick med bomullskläder och läste tjocka böcker om spirituella saker... På Khao San Road keitti vi lite öl och Ninu gick på en fotmassage. Hon tyckte det var jättebra fast massören drog i hennes tå så att hon följande dag nästan inte kunde gå.
Det borgerligaste vi gjorde i Bangkok var att fara till en fancy rooftop-bar som var i 30-någonde våningen. Det var lite stressigt att vara dit då vi inte var uppklädda, Nanne hade vandringssandaler och Fanny nån random t-skjorta (det fanns alltså en dresscode). Men vi gick bara lugnt med Ninu i spetsen upp till baren, så ingen kanske hann märka hur vi såg ut. Tur var det också ganska mörkt. Vi drack våra dyra cocktails och såg på den fina nattliga utsikten över staden.
Efter några dagar i Bangkok forstatte vår borgerliga resa söderut till Krabi i en VIP-buss. Fanny sov hela vägen, för att man kunde få bänkarna helt bak och de var ganska breda. Det bästa med VIP-bussen var en stopp mitt på natten då man med sin VIP-biljett kunde gå in i en restaurang och äta gratis, och efter det fick man hämta en bulkpåse (som innehöll en dricka och en bakelse) från en disk (vi hann tyvärr inte äta i restaurangen och tog bara en bulkpåse, men ändå)
När vi anlände till Krabis busstation blev vi attackerade av en "tourist information"-typ. Hon ville att vi skulle åka med hennes båt till koh Jum, vår destination. Hon påstod att man inte kan komma till ön på andra sätt, och om det finns andra sätt så är de besvärliga och dyra. Vi litade inte på hennes vackra ord och åkte därför in till Krabis centrum (som var dött) och försökte få en lokal buss eller liknande att föra oss till hamnen därifrån man kunde åka båt till koh Jum. Efter många om och men kom en gubbe fram till oss och lovade ta oss till hamnen för ett OK pris (och kanske 4 gånger billigare än "tourist information"-tanten hade påstått - lita aldrig på en thai som säljer saker). Resan började lovande och vi satt nöjt i bilen. Men mitt i allt stannade bilen i en liten by! Gubben började prata någo om en taxi och peka på en tidtabell på väggen. Fanny tittade från Google Maps att han bara tagit oss halvvägs. Vi blev väldigt sura och tänkte att vi igen blivit lurade. Vi försökte på alla sätt säga till gubben att han lovat ta oss ända fram till hamnen, Ninu ritade till och med en bild på en båt på ett papper. Men nej, gubben bara sa till oss "taxi". Vi steg demonstrativt bort ur bilen med våra saker och Fanny gick in i en kännykkä-butik för att köpa ett SIM-kort med 3G. Det tog kanske 10 minuter. När vi fått internet vände vi oss till en sann räddare i nöden, alla människors bästa vän: Google Translate. Med hjälp av denna fantastiska uppfinning kunde vi kommunicera med gubben som nästan inte kunde någon engelska. Nu kunde han förklara att han SKULLE ta oss till hamnen men vi hade bara en liten paus så att mera människor kunde stiga på. Vi behövde inte ta en taxi eller betala mera, som vi trodde. Lite snopet, speciellt när vi i vår trötthet kanske inte varit särskilt hjärtliga mot gubben. Ups. Nå, vi skrattade genererat och önskade att vi snart skulle komma fram till ön. Gubben tog oss till hamnen och vi steg på longtail-boat (och betalade antagligen igen mera än vi borde).
Koh Jum var öde. Den lilla byn som båten tog oss till var nästan tom av människor. Vi började gå längs med den enda vägen som gick genom byn för att hitta ett ställe att bo på. Efter en kort tid stannade en hippiaktig thailändsk man bredvid oss. Han erbjöd att föra en av oss på en hydd-tour med sin skoter medan de andra väntade med väskorna. Vi bestämde att Fanny skulle åka med mannen. Hyddtouren for till några olika ställen, varav en del var väldigt förfallna och mögliga. Efter att Fanny och mannen varit och tittat på några speciellt ruttna hyddor hade mannen plötsligt en kall öl i handen som han gav till Fanny.
Samtidigt som Fanny cruisade runt med den aningen berusade mannen, hade mannens vän plockat upp Ninu och Nanne, lämnat Nanne vid en resort och fört Ninu på hydd-tour med skoter. Stämningen var altså lite yr, och vi var utspridda omkring på ön. Till sist hittade vi ändå ett trevligt ställe att bo på och förhandlade våra rum till ett bra pris. Det kändes väldigt lyxigt att få gratis vatten, tvål, wc-papper och handduk. Dessutom hade vår resort en egen strand och en restaurang. Nu kunde semestern börja på riktigt!
Efter att vi den där första dagen blivit hemmastadda i hyddan (som egentligen inte var en hydda) skuttade vi glatt till stranden för sim och sol. Efter en stund bröt dock plötsligt ett oväder ut och det började ösregna. Nej! Vädret var också lite ostadigt under alla de resterande dagarna, på dagen sol men på eftermiddagen/kvällen kunde det plötsligt komma en regnskur. Vi såg många fina blixtar under vår vistelse. Vädret var ändå för det mesta bra och det var skönt. Den första kvällen var det faktist helt mysigt att vila och äta karkki när det regnade ute. Vi drack naturligtvis också öl.
Den andra dagen tog vi också det lugnt, läste i solstolen och chillade. Ninus BH var mystiskt försvunnen (den hade varit på tork utanför hyddan). Vi kom fram till att tjuven var en liten hund som bodde på resorten - också en av typerna som jobbade där varnade oss att hunden i fråga kunde äta upp saker.
Det var lite molnigt så Ninu satt inte solkräm för hon trodde inte att hon skulle bli bränd. Men ack så fel hon hade! Vi hyrde också en skoter och susade iväg till byn (väldigt liten, såg kanske 10 andra turister). Tre personer ryms riktigt bra på en skoter. Vi åt åter igen nudelsoppa och sen köpte vi en påse is samt öl från butiken. Sen drack vi den kalla ölen på vår egen strand och njöt av solnedgången.
Den sista dagen på ön for Ninu iväg på en snorkling-tour med två unga polacker. De for till olika ställen runt Koh Phi Phi, bl.a. till en ö som hette Mosquito island. De for också till Maya Bay, där de filmat filmen The Beach. Ninu var jättenöjd, vattnet var kristallklart och hon hade sett många fina fiskar. Under tiden hade Nanne och Fanny utforskat ön med skoter. Vi hittade bl.a. en öde strand som inte var så fin, en liten fiskarby och en guppig väg genom djungeln. Vi försökte också hitta ett sätt att fara vidare från ön till koh Phi Phi. Tydligen hade alla taxibåtar slutar gå för säsongen (fick igen olika svar beroende på vem vi frågade) så vi måste till sist hyra en privat båt för 20 euro per person... Suck.
Heips taas! Kuten ehkä kuvista näkyy, olemme lomailleet Thaimaassa kaksi viikkoa. Lensimme siis Kolkatasta Bangkokiin. Sitä seuraavana päivänä Nina, eli Ninu, eli Nannen äiti lensi Suomesta meitä tapaamaan. Hän toi mukanaan kuusi mega-pussia karkkia, vastalahjaksi annoimme hänelle huivin ja vähän teetä Darjeelingistä. Hyvä vaihtokauppa.
Bangkokissa nukuimme erittäin hyvässä hostellissa nimeltään De Talak hostel. Saimme sieltä päivittäin ilmaista kookosjäätelöa ja paikka oli muutenkin kaikin puolin viihtyisä.
De Talak hostellin lisäksi suosittelemme Bangkokissa myös roof-top bariin menemistä. Yöllinen kaupunki oli pilvenpiirtäjän katolta erittäin kauniin näköinen. Drinkit olivat Suomen hintatasoa, mutta baari oli ehkä hiieman tasokkaampi kuin normibaari Helsingin keskustassa. Näissä paikoissa on myös pukukoodi (Nannella oli kylläkin baarissa vaellussandaalit, mutta ehkä kohteliaat thait eivät kehdanneet kieltää maksavilta asiakkailta pääsyn baariin).
Nanne ja Ninu menivät myös Wot Pho-temppeliin, joka oli hieno. Nannen ja Fannyn suosikkipaikka taisi kuitenkin olla "legendaarinen" Khao San Road. Se on Bangkokissa tunnettu backpacker-alue. Ninun opaskirjan mukaan sinne järjestetään jopa turisteille erillisiä ekskursioita... Khao San Road on täynnä nuoria reppureissaajia, baareja ja krääsäkojuja. Menimme sinne lähinnä katsomaan muita turisteja. Ruskettuneet ja treenatut nuoret ryystivät kaljaa kadulla ja huutelivat. Ero Intiassa reissaaviin backpackereihin oli silmiinpistävä.
Loppujen lopuksi vietimme Bangkokissa kolme päivää (Ninu kaksi). Tämän jälkeen matkustimme porvarillisesti VIP-yöbussilla Krabiin. VIP-bussi on tavallista bussia tilavampi ja mukavampi. VIP-bussilaiset saavat myös ilmaisen aterian matkan ensimmäisellä pysähdyksellä. Valitettavasti ymmärsimme tämän liian myöhään, kuulutukset bussiterminaalissa tehtiin ainoastaan thaiksi.
Kun aamulla saavuimme Krabin bussiasemalle, niin innokas thai-nainen tuli meitä vastaan ja kysyi minne olemme menossa (kerroimme, että saarelle nimeltä Koh Jum). Tämä "tourist information" henkilö yritti heti saada meidän ostamaan häneltä tour packagen Koh Jumille. Emme kuitenkaan halunneet mitään valmismatkaa ja varoituksista huolimatta ("expensive, not easy") menimme paikallis"bussilla" Krabin keskustaan. Krabin keskustassa kerroimme bussia ajavalle, englantia taitamattomalle thaimiehelle, että halusimme kyydin satamaan. Kesken matkan, pienessä kylässä, tämä mies yhtäkkiä pysäytti auton ja sanoi "taxi, taxi". Luulimme hänen huijanneen meitä. Tästä harmistuneena Fanny suuntasi kännykkäkauppaan ja osti paikallisen SIM-kortin, jossa oli 3G. Ihana internet! Google Kääntäjän avulla pystyimme vihdoin kommunikoimaan miehen kanssa. Nyt ymmärsimme, että hänellä oli ainoastaan pieni tauko, ja että hän oli koko ajan viemässä meitä satamaan... Hups.
Satamasta matkustimme long tail boatilla Koh Jumille. Saarella ei juuri ollut muita turisteja, ja saari oli muutenkin jotenkin mukavan maalaismainen ja ei-turistirysämäinen. Paikallinen mies vei meidät resort-tourille ympäri saarta. Löysimme todella hienon resortin (nimi oli muistaakseni Golden Pearl). Meillä oli jopa oma ranta!
Koh Jumilla laiskottelimme kolme päivää. Yhtenä päivänä vuokrasimme skootterin ja kiersimme saarta (Ninu oli tällä välin snorklausretkellä Koh Phi Phin saaristossa). Koh Jum ei ollut mitenkään erikoinen, mutta rentoutumiseen oikein sopiva. Tämä oli todellista lomailua, varsinkin Intian jälkeen...
Kolmen päivän jälkeen vuokrasimme veneen ja jatkoimme Thaimaan matkailuamme. Suuntana oli tällä kertaa Koh Phi Phi.
Efter att vi den där första dagen blivit hemmastadda i hyddan (som egentligen inte var en hydda) skuttade vi glatt till stranden för sim och sol. Efter en stund bröt dock plötsligt ett oväder ut och det började ösregna. Nej! Vädret var också lite ostadigt under alla de resterande dagarna, på dagen sol men på eftermiddagen/kvällen kunde det plötsligt komma en regnskur. Vi såg många fina blixtar under vår vistelse. Vädret var ändå för det mesta bra och det var skönt. Den första kvällen var det faktist helt mysigt att vila och äta karkki när det regnade ute. Vi drack naturligtvis också öl.
Den andra dagen tog vi också det lugnt, läste i solstolen och chillade. Ninus BH var mystiskt försvunnen (den hade varit på tork utanför hyddan). Vi kom fram till att tjuven var en liten hund som bodde på resorten - också en av typerna som jobbade där varnade oss att hunden i fråga kunde äta upp saker.
Det var lite molnigt så Ninu satt inte solkräm för hon trodde inte att hon skulle bli bränd. Men ack så fel hon hade! Vi hyrde också en skoter och susade iväg till byn (väldigt liten, såg kanske 10 andra turister). Tre personer ryms riktigt bra på en skoter. Vi åt åter igen nudelsoppa och sen köpte vi en påse is samt öl från butiken. Sen drack vi den kalla ölen på vår egen strand och njöt av solnedgången.
Den sista dagen på ön for Ninu iväg på en snorkling-tour med två unga polacker. De for till olika ställen runt Koh Phi Phi, bl.a. till en ö som hette Mosquito island. De for också till Maya Bay, där de filmat filmen The Beach. Ninu var jättenöjd, vattnet var kristallklart och hon hade sett många fina fiskar. Under tiden hade Nanne och Fanny utforskat ön med skoter. Vi hittade bl.a. en öde strand som inte var så fin, en liten fiskarby och en guppig väg genom djungeln. Vi försökte också hitta ett sätt att fara vidare från ön till koh Phi Phi. Tydligen hade alla taxibåtar slutar gå för säsongen (fick igen olika svar beroende på vem vi frågade) så vi måste till sist hyra en privat båt för 20 euro per person... Suck.
 |
| Vy från roof-top bar i Bangkok |
 |
| Mera vy |
 |
| Åt dessa påsar på en vecka... Hups |
 |
| Ninu utanför tempel på Wat Pho-området |
 |
| Fanny dricker öl på Khao San Road. Typerna till vänster försöker sälja till oss diverse saker |
 |
| En kvällsnack på Khao San Road |
 |
| En av solnedgångarna på Koh Jum |
 |
| En hemmagjord kylare |
Heips taas! Kuten ehkä kuvista näkyy, olemme lomailleet Thaimaassa kaksi viikkoa. Lensimme siis Kolkatasta Bangkokiin. Sitä seuraavana päivänä Nina, eli Ninu, eli Nannen äiti lensi Suomesta meitä tapaamaan. Hän toi mukanaan kuusi mega-pussia karkkia, vastalahjaksi annoimme hänelle huivin ja vähän teetä Darjeelingistä. Hyvä vaihtokauppa.
Bangkokissa nukuimme erittäin hyvässä hostellissa nimeltään De Talak hostel. Saimme sieltä päivittäin ilmaista kookosjäätelöa ja paikka oli muutenkin kaikin puolin viihtyisä.
De Talak hostellin lisäksi suosittelemme Bangkokissa myös roof-top bariin menemistä. Yöllinen kaupunki oli pilvenpiirtäjän katolta erittäin kauniin näköinen. Drinkit olivat Suomen hintatasoa, mutta baari oli ehkä hiieman tasokkaampi kuin normibaari Helsingin keskustassa. Näissä paikoissa on myös pukukoodi (Nannella oli kylläkin baarissa vaellussandaalit, mutta ehkä kohteliaat thait eivät kehdanneet kieltää maksavilta asiakkailta pääsyn baariin).
Nanne ja Ninu menivät myös Wot Pho-temppeliin, joka oli hieno. Nannen ja Fannyn suosikkipaikka taisi kuitenkin olla "legendaarinen" Khao San Road. Se on Bangkokissa tunnettu backpacker-alue. Ninun opaskirjan mukaan sinne järjestetään jopa turisteille erillisiä ekskursioita... Khao San Road on täynnä nuoria reppureissaajia, baareja ja krääsäkojuja. Menimme sinne lähinnä katsomaan muita turisteja. Ruskettuneet ja treenatut nuoret ryystivät kaljaa kadulla ja huutelivat. Ero Intiassa reissaaviin backpackereihin oli silmiinpistävä.
Loppujen lopuksi vietimme Bangkokissa kolme päivää (Ninu kaksi). Tämän jälkeen matkustimme porvarillisesti VIP-yöbussilla Krabiin. VIP-bussi on tavallista bussia tilavampi ja mukavampi. VIP-bussilaiset saavat myös ilmaisen aterian matkan ensimmäisellä pysähdyksellä. Valitettavasti ymmärsimme tämän liian myöhään, kuulutukset bussiterminaalissa tehtiin ainoastaan thaiksi.
Kun aamulla saavuimme Krabin bussiasemalle, niin innokas thai-nainen tuli meitä vastaan ja kysyi minne olemme menossa (kerroimme, että saarelle nimeltä Koh Jum). Tämä "tourist information" henkilö yritti heti saada meidän ostamaan häneltä tour packagen Koh Jumille. Emme kuitenkaan halunneet mitään valmismatkaa ja varoituksista huolimatta ("expensive, not easy") menimme paikallis"bussilla" Krabin keskustaan. Krabin keskustassa kerroimme bussia ajavalle, englantia taitamattomalle thaimiehelle, että halusimme kyydin satamaan. Kesken matkan, pienessä kylässä, tämä mies yhtäkkiä pysäytti auton ja sanoi "taxi, taxi". Luulimme hänen huijanneen meitä. Tästä harmistuneena Fanny suuntasi kännykkäkauppaan ja osti paikallisen SIM-kortin, jossa oli 3G. Ihana internet! Google Kääntäjän avulla pystyimme vihdoin kommunikoimaan miehen kanssa. Nyt ymmärsimme, että hänellä oli ainoastaan pieni tauko, ja että hän oli koko ajan viemässä meitä satamaan... Hups.
Satamasta matkustimme long tail boatilla Koh Jumille. Saarella ei juuri ollut muita turisteja, ja saari oli muutenkin jotenkin mukavan maalaismainen ja ei-turistirysämäinen. Paikallinen mies vei meidät resort-tourille ympäri saarta. Löysimme todella hienon resortin (nimi oli muistaakseni Golden Pearl). Meillä oli jopa oma ranta!
Koh Jumilla laiskottelimme kolme päivää. Yhtenä päivänä vuokrasimme skootterin ja kiersimme saarta (Ninu oli tällä välin snorklausretkellä Koh Phi Phin saaristossa). Koh Jum ei ollut mitenkään erikoinen, mutta rentoutumiseen oikein sopiva. Tämä oli todellista lomailua, varsinkin Intian jälkeen...
Kolmen päivän jälkeen vuokrasimme veneen ja jatkoimme Thaimaan matkailuamme. Suuntana oli tällä kertaa Koh Phi Phi.
No comments:
Post a Comment